"Som kock tror jag man är lite mer stresstålig, har en annan smakbild och vågar ta ut svängarna lite mer. Det var till min fördel i tävlingen"

Stresstålighet, mod i valet av smaker och rädslan för att göra bort sig i tv tog honom hela vägen fram. I alla fall om han själv får beskriva det. Men med nytänkande kompositioner, stilsäkra upplägg och smakkombinationer hämtade långt utanför lådan är det knappast slumpen som ligger bakom segern. Möt 2016 års Dessertmästare, Jimmy Brorsson.

I höstas korades du till vinnare av 2016 års säsong av Dessertmästarna – grattis! Vill du berätta lite om tävlingsupplevelsen?
Tack! Ja, jag sökte faktiskt mest på skoj från början, så jag blev ganska förvånad när jag sedan blev uttagen. Det hela gick väldigt fort så jag tvekade på om jag verkligen skulle vara med, på om jag hade kunskapen som krävdes. Och så var jag ganska nervös över att göra bort mig i TV, så när jag väl bestämt mig och tackat ja var det mitt mål – att inte åka ut föst. Med det i åtanke kan man väl säga att det kom som en chock när jag vann de två första deltävlingarna. Men hela upplevelsen i sig var fantastiskt rolig, jag skulle gärna göra om det. Det var liksom en speciell upplevelse att få fokusera på en grej i taget och få testa gränserna. Kul!

Vilken dessert från programmet är du mest stolt över?
Jag var ganska nöjd med allt jag gjorde, särskilt om jag tänker på vad jag hann med under den korta tiden. Jag var kanske inte så nöjd med balansen i rätterna hela tiden, jag satsade mycket på att få med så många moment som möjligt, att visa vad jag kunde. Men över lag känner jag mig nöjd med allt jag gjorde. Det var bara de där eclairerna som jag inte är helt nöjd med, det hade jag aldrig gjort innan. Men jag lärde mig mycket, hela upplevelsen var inspirerande och såhär i efterhand har jag kunnat ta till vara på många av de kunskaper jag fick med mig. 

Hur var det att som ensam kock få möta sex konditorer som har konditori som vardag?
Jag gör ju tallriksdesserter i min vardag så jag var ju inte helt grön, jag hade en del kunskap och kunde många tekniker så den biten fanns. Sen tror jag att man arbetar lite mer under stress som kock, man har hela tiden en enorm tidspress i ett kök och det tror jag kan ha varit till min fördel. Jag tror också att man kanske har en lite annorlunda smakbild, man är van att använda lite udda smaker. Jag tror att inom konditori är man kanske lite mer klassisk, det är lite samma smaker. Nu efter min medverkan i Dessertmästarna har jag jobbat mer med konditori, gjort praliner och glaserade tårtor. Men jag har också hittat sätt att plocka in de bitarna i matlagningen, jag gjorde exempelvis ett glaserat vildsvin med en chokladglace – på så vis är det roligt att kunna knyta ihop allt.

Vågar du ta ut svängarna lite mer som kock?
Ja men jag tror faktiskt det. Som kock är man van att jobba med balanser, att jobba med salt och tydlig syra. Jag gillar inte när det bara blir sött, det måste finnas härliga kontraster genom andra smaker också.

Med erfarenhet från både kock- och konditorsidan, vad skulle du säga är den största skillnaden?
Egentligen tror jag inte det är så stor skillnad, jag trodde nog att det skulle vara mer märkbart. Det jag kan tänka mig är att ett konditori är lite annorlunda uppbyggt jämfört med ett restaurangkök. Men det är nog också den största skillnaden. Vi jobbar nog ganska lika och jag tror att vi har likvärdiga kunskaper. 

Om vi backar bandet – när stod det klart för dig att det var i köket du skulle spendera dina dagar?
För mig har det aldrig funnits några tvivel kring det. Jag har hört historier om hur jag lagade mat i min lekstuga när jag var tre år och när jag sökte till gymnasiet fanns inget annat alternativ än hotell och restaurang. Sedan har karriären såhär långt varit en riktig slalomtur, fram och tillbaka på olika typer av restauranger – men jobbet har alltid varit min största hobby. Jag har provat på att jobba utomlands, haft praktik på topprestauranger i både Sverige och Danmark, har jobbat på en lyxyacht i Karibien, på ålderdomshem och nu senast på en lite udda golfkrog med många stora, häftiga fester. Jag har fått en bredd i min kunskap som jag verkligen känner att jag kan nyttja. Alla de här erfarenheterna har gjort att jag hela tiden kan utmana mig själv.

En av Jimmys desserter i Dessertmästarna: Texturer på rödbeta med havtorn.
 

Vad driver dig?
Det är en svår fråga att besvara för faktum är att jag aldrig haft något tydligt mål. Jag hade till exempel inte som mål att vinna Dessertmästarna. Det har bara handlat om att jag gör mitt bästa och sedan får jag vara nöjd. Samtidigt vet jag ju vad mitt bästa är och det sätter press på mig själv. 

Och med den här resan i bagaget – hur ser drömmarna för framtiden ut?
Jag vet inte riktigt. Jag är väldigt rastlös, vill ha nya utmaningar hela tiden. Just nu har jag ingen exakt plan, men jag har en kokboksidé som jag börjat spåna lite på. Sedan har jag lite idéer om att starta eget, en restaurang eller ett café. Jag har spånat lite men därifrån till att det blir verklighet – det kan gå över en natt eller ta flera år. Men tävla skulle jag nog vilja göra mer, så dyker det upp något är jag absolut sugen!

Vad är det som lockar med tanken på att få driva sitt eget?
Jag tror det är friheten att kunna göra vad man vill, att kunna stå som ansvarig. Det är kanske en klyschig grej att säga att man alltid haft den tanken, men det är en sådan sak som liksom sitter där bakhuvudet. Kanske handlar det också om att jag gärna sätta mig i situationer som inte är så behagliga, det finns en vilja att utmana mig själv. 

Om vi pratar råvaror och smaker, vilka arbetar du helst med?
Jag tycker det är kul att leka med nya spännande smaker, jag gillar inte att göra samma grej för många gånger. Det är roligt med spännande kombinationer, ibland blir det en match made in heaven – och ibland inte. Jag kommer ihåg när jag testade att kombinera hallon och timutpeppar i en pralin, det blev en himmelsk kombination. Sådant är kul tycker jag.

Och om du får trendspana – vad ser vi mer eller mindre av i dessertvärlden den närmsta tiden?
Jag tycker att det börjat hända lite roliga saker nu, äntligen. Det har varit alldeles för mycket crème brulée och pannacotta ett tag och jag tycker att man sett många restauranger som inte har lagt någon energi på desserter, utan kört gamla klassiker som man vet säljer. Men nu kommer det mer och mer, man lägger mer tid på sina desserter och vill skapa något man är stolt över. Det räcker liksom inte längre att vara bra på att göra crème brulée, folk vill se lite annat. Annars tror jag vi ser mindre söta desserter, mer fräschör, det tycker jag är gott. Efter maten är man mätt och då kan en sötbomb sänka en fullkomligt och sen kan man inte göra mer den kvällen. Men har man en frisk och uppiggande dessert istället får man en annan upplevelse. 

Hur viktigt är det med rätt redskap i köket?
Enormt viktigt. Det är A och O, alltså det går inte att göra något bra om man inte har rätt redskap. Det är lite som att springa marathon i tofflor – det går inte. Då kan man heller inte att hacka lök med en stekspade. Tåliga redskap är viktigt så hög kvalitet är oumbärligt. 

Vilka är de vanligaste misstagen vi gör som hemmabagare?
Jag tror att man fegar ganska mycket, man är rädd att misslyckas. Jag var och käkade hos min bror häromdagen, och han är ingen matlagare! Han är inte så intresserad, men hade ansträngt sig och gjort en chokladtårta med ett kaloriinnehåll stort nog att finansiera hela Gunde Svans karriär. När vi ätit upp satt han en lång stund och analyserade vad han kunde göra bättre till nästa gång, vad han skulle ta med sig och vad som skulle bort. Den där reflektionen tror jag är viktig, att våga göra fel och göra om, plocka bort och lägga till.

Jimmys bästa redskap: